INFORMATION OM OMPLACERINGSLISTAN
Omplaceringarna behöver inte uppfylla några minimikrav mer än att den är registrerad och ägaren behöver inte vara medlem.
Omplaceringslistan är till för att ge hunden en ny chans till ett nytt hem!
Maila uppgifterna till webmaster@dobermannklubben.se om hunden, dvs namn, födelsedatum, regnr, och en beskrivande text. Bifoga gärna en också bild.
Omplaceringarna ligger på listan i 3 månader (räknat från datumet som står ovanför hundens namn). Sedan plockas de automatiskt bort om ägaren inte hör av sig till webmaster@dobermannklubben.se och förlänger tiden. Detta gör vi för att bibehålla listan så aktuell som möjligt.
Vill du söka information om hundarna som ligger på listan? Gå in på Svenska Kennelklubbens Hunddata.
Lycka till med din omplacering
2026-07-05
Namn: Archer
Födelsedatum: 240313
Registreringsnummer hos SKK: quinci@gmail.com
Chipmärkt, registrerad i SKK, stamtavla och EU-pass finns.
Vi skaffade Archer som valp i juni 2024 när vi var en familj med två vuxna och tre barn. Under hösten 2024 drabbades familjen av en allvarlig kris. Sedan januari 2025 är jag ensamstående med tre barn. Jag har kontinuerligt arbetat för att hitta en fungerande vardag för både barnen och Archer.
Archer är en mycket social och vänlig dobermann. Hemma är han lugn, tillgiven och vill helst vara nära sina människor. Han är en klassisk "velcro-dobermann" som vill vara en del av allt som händer. Han älskar bollar, nosarbete, kurragömma och att få vara delaktig i familjens vardag.
Han fungerar mycket bra med barn och har vuxit upp tillsammans med mina tre. Han har även fungerat fint tillsammans med yngre barn. Eftersom han väger drygt 50 kg och fortfarande är en ung och entusiastisk pojke skulle jag däremot inte lämna honom ensam med små barn, enbart för att han av misstag skulle kunna välta dem när han blir glad.
Archer fungerar mycket bra med andra hundar. Han har varit på många hundrastgårdar utan problem och fungerar väl på hunddagis. Personalen där kan gärna lämna referens och har berättat att de ibland använder Archer för att hjälpa andra hundar att introduceras i gruppen, eftersom han är trygg i samspelet.
Han bor tillsammans med två katter och fungerar utmärkt med dem. De leker tillsammans, sover ibland ihop och myser ofta i soffan under familjens filmkvällar. Han har även träffat får, kor, hästar, gäss och höns. Han är nyfiken och social även med andra djur.
Archer är lätt att hantera i vardagen. Han accepterar kloklippning, borstning och annan hantering utan problem. Hos veterinären kan han bli lite stressad, men har alltid gått att undersöka.
Det som gör Archer så lätt att älska är också det som gjort den här situationen så svår – han vill helt enkelt vara där hans människor är.
Under Archers första år fanns det nästan alltid någon hemma. När jag sedan började arbeta igen visade det sig att han har uttalad separationsångest. När han lämnas ensam skäller och ylar han, vilket periodvis har stört grannarna. Han har aldrig visat något destruktivt beteende.
Under lång tid har jag arbetat med utmaningen genom hunddagis, hundvakter, träning, kontakt med uppfödare och veterinär samt stora anpassningar av vardagen. Separationsångesten har förbättrats, men den är fortfarande långt ifrån förenlig med en vardag som ensamstående förälder med tre barn, heltidsarbete och den oro som uppstått i grannskapet. Archer växte snabbt och blev betydligt större än vi hade förväntat oss. Jag har stor förståelse för att en stor dobermann kan upplevas som respektingivande, men tyvärr upplever jag att Archers storlek och ras har kommit att överskugga hans faktiska temperament. Bortsett från sporadiskt skällande har det inte förekommit några incidenter.
Jag har arbetat för att hitta lösningar tillsammans med både grannar och bostadsrättsföreningen genom dialog, information och kompromisser. Trots detta upplever jag att oron kring Archer, befogad eller ej, har bestått. Situationen påverkar nu även barnens känsla av trygghet i vårt bostadsområde, och jag har därför behövt inse att mitt utrymme att fortsätta arbeta med Archers separationsångest är så pass begränsat att ett nytt hem nu är lösningen.
Han kan inte lämnas ensam någon längre stund. Han kan vara hemma tillsammans med barnen en kortare stund, men efter ungefär en timme behöver en trygg vuxen finnas på plats. Jag tror att ett hem där någon arbetar hemifrån eller av annan anledning är hemma större delen av dagen skulle passa honom mycket väl. Ett hem med en eller flera trygga hundar tror jag också skulle vara positivt för honom.
Det här är ett mycket smärtsamt beslut som vuxit fram under lång tid och inte på något sätt har tagits lättvindigt. Jag är övertygad om att Archer skulle få ett bättre liv i ett hem och en miljö där det finns förståelse för honom, där hans behov kan tillgodoses och där han får möjlighet att fortsätta utvecklas.
Jag svarar gärna på frågor och ordnar träff. Fler bilder finns.
Quinci Ceciliadotter
epost: quinci@gmail.com